Inom loppet av ett dygn skedde tre sprängningar i Stockholm, vid en hembygdsgård i Vaxholm, en kiosk i Solna och i en trappuppgång på Söder. Enligt polisen har det nu skett 37 sprängningar i Stockholm i år och antalet ökar. Brotten är svåra att utreda och analysera och det finns inte så många siffror kring hur det sett ut tidigare eftersom brottskoden för ”allmänfarlig ödeläggelse” uppstod först 2018. Dock är polisen väldigt säker på att sprängningarna nu ökar i en rasande takt och att de flesta även hänger samman med att skjutvåldet ökat.

Enligt Sven Granath, kriminolog och analytiker på Stockholmspolisen, är det ofta samma personer som står för det dödliga skjutvapenvåldet och som ligger bakom sprängdåden.

Enligt honom handlar det om att kriminella försöker pressa eller komma åt sina fiender, och beroende på tillgång, samt hur lätt etter svår måltavlan är att komma åt, används explosiva ämnen istället för skjutvapen.

Så sorglig utveckling och det verkar uppenbart att en del människor inte längre har några spärrar. Risken att skada allmänheten är tyvärr inte något som dagens kriminella tar hänsyn till.

En annan skrämmande händelse drabbade en man vars bil ett gäng ungdomar kastade ägg på. När bilägaren bad dem sluta, blev han nedslagen, käken gick av och tänderna blev utslagna. Frågan är vad detta gör med den mannens civilkurage och i förlängningen även med alla människors lust att ingripa?

För några veckor sedan var jag i Köpenhamn och hälsade på hos en av mina döttrar som läser en utbytestermin vid universitetet i Köpenhamn. Studentlägenheten ligger i ett bostadsområde med många invandrade personer. Trots att det var sent på söndagskvällen så var där liv och rörelse, butiker var öppna, frisörsalonger med kunder och öppna dörrar, restauranger och caféer med många gäster. Så trevligt och också tryggt.

I veckan som var hade jag möte med Handelsrådet, en branschorganisation som arbetar för att stärka handelns konkurrenskraft. Jag passade på att fråga dem varför det inte ser ut som i Köpenhamn om jag besöker till exempel Husby en söndagskväll?

Jag förväntade mig en hel lista på hinder men deras svar var kortfattat: det handlar till stor del om trygghet, eller rättare sagt om kundernas bristande vilja att vara ute på kvällarna.

Restauranger och affärer skulle nog gärna ha öppet på kvällarna om det fanns kunder som ville besöka dessa efter att det blivit mörkt.

Otryggheten leder till ännu större otrygghet om vi låter detta fortgå. Låt oss nu använda alla möjligheter vi har för att invånarna ska återta gator och torg. Det handlar om den stora potential som fler ordningsvakter och väktare kan utgöra, fler poliser, en lagstiftning som är relevant, snabbare processer hos polis och domstol, en bättre skola för alla barn, minskat bidragsberoende och många andra saker.

Nu är läget akut så låt oss slå våra kloka huvuden ihop och göra allt vi kan för att människor igen ska få tilltro till samhället och hopp. Och kanske låta Stockholm bli lite mer som Köpenhamn.

Den 19–20 november arrangeras Sectech på Stockholmsmässan, där den privata säkerhetssektorn kommer visa sina resurser inom främst det säkerhetstekniska området. Det är ett viktigt evenemang. Polisen har det tufft och om det inte fanns en privat säkerhetssektor som kan bidra med effektiviserande tekniklösningar och bevakningspersonal så hade situationen varit om möjligt ännu sämre än vad den är. Sverige behöver mobilisera alla sina resurser, såväl offentliga som privata för att vända utvecklingen och göra brottslighet till en olönsam och oattraktiv verksamhet, även om det är lång väg dit.

Kristina Axén Olin
Ordförande, Säkerhet för Näringsliv och Samhälle