Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) anmäls varje år ca 150 000 skadegörelsebrott, varav ungefär 50 000 avser klotter. Konsekvenserna av dessa brott är, förutom stora saneringskostnader för kommuner, fastighetsägare och privatpersoner, en otrygghet i det offentliga rummet.

Under de senaste åren har många kommuner genomfört brottsförebyggande insatser i syfte att minska denna typ av brott. Flera kommuner har utarbeta särskilda handlingsplaner med riktlinjer om så kallad nolltolerans och snabb sanering av klotter. Samtidigt har andra kommuner försökt minska skadegörelsen i form av klotter genom inrättandet av lagliga graffitiväggar.

Debatt i kommuner
För närvarande pågår en debatt i många kommuner (t.ex. Jönköping, Stockholm, Borås, Kalmar, Lund, Karlskoga, Linköping, Växjö, örebro och Luleå) om att överge tidigare policy med nolltolerans mot klotter och istället införa lagliga väggar, i vissa fall med motiveringen att det förebygger klotter. Men vad fungerar och vad fungerar inte?

– Debatten baseras i stor utsträckning på upplevelser, tyckanden och politiska ideologier snarare än empiriskt och evidensbaserad forskning, säger generalsekreteraren Magnus Lindgren, Stiftelsen Tryggare Sverige.

Somliga hävdar att lagliga graffitiväggar ökar skadegörelsen i närheten av den lagliga väggen, medan andra lika bestämt menar att denna typ av åtgärd minskar både skadegörelsen och saneringskostnaderna.

Inte brottsförebyggande
– Vår kartläggning visar att det saknas starkt stöd för påståendet att lagliga graffitiväggar minskar klottret. Tvärtom förefaller klotter öka i anslutning till lagliga väggar, säger kriminologen Amanda Wallgren, som är en av rapportens författare.

Det kan säkert finns kulturpolitiska skäl till att kommuner sätter upp lagliga graffitiväggar, men det är alltså ingen brottsförebyggande åtgärd.