– Det här är viktig information, i en tid där människors trygghet i vardagen utmanas av terrorhot och en kriminalitet med en tilltagande våldsanvändning. Särskilt som en ny kameraövervakningslag är under utredning, säger Kristina Axén Olin, ordförande för tankesmedjan Säkerhet för Näringsliv och Samhälle som den 26 april anordnar konferensen Trygghetskamerans dag i Stockholm.

En viktig del i debatten om kameraövervakning har handlat om huruvida säkerhetskameror kan eller inte kan förebygga brott. För att försöka informera denna debatt har det gjorts en mängd studier om effekterna av kameraövervakning i ett antal miljöer.

Traditionella studier
Vanligtvis görs dessa utvärderingar genom att forskarna mäter antalet brott före och efter införandet av kameror i försöksområdet och jämför det med motsvarande brottsutveckling i ett kontrollområde där det inte installeras kameror. Om kriminaliteten minskar mer i försöksområdet än i kontrollområdet så dras slutsatsen att kameraövervakningen reducerat brottsligheten.

Det var denna typ av utvärderingar som låg till grund för Brottsförebyggande rådets forskningsöversikt som publicerades 2007. Där sammanställdes över fyrtio (främst brittiska) studier som undersökt effekterna av kameraövervakning i ett antal miljöer. När minskningarna från alla dessa studier vägdes samman visade det sig att införandet av säkerhetskameror i genomsnitt minskade brottsligheten med 16 procent i försöksområdena jämfört med kontrollområdena.

"Det sammanlagda resultatet uppkom emellertid till stor del av att kameraövervakning var effektivt på parkeringsplatser, där övervakningen åstadkom en 51-procentig minskning av antalet brott. I de flesta andra miljöer hade systemet små och icke signifikanta effekter på antalet brott", står det dock i rapporten.

Metodologiska problem
På senare år har dock denna forskning utmanats. Enligt en rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) är det svårt att tolka resultaten då kameraövervakning ofta införs som en följd av en uppåtgående trend i kriminalitet. Detta blir ett problem om inte motsvararande trend inte finns i kontrollområdet.

"Om en uppåtgående trend i kriminalitet ledde till installerande av kameror och trenden fortsätter efter det att kamerorna installerades kommer man att underestimera en potentiellt avskräckande effekt", står det i ESO-rapporten.

Mer generellt är problemet att det är svårt att säkerhetsställa att försöksområdena (där kamerorna införs) och kontrollområdena inte är systematiskt olika. Om det finns relevanta systematiska skillnader kan brottsutvecklingen på platserna bero på annat än kameraövervakningen.

Dessa problem kommer också att diskuteras på Trygghetskamerans dag i samband med att SNOS presenterar en ny rapport om kameraövervakning.

Inspiration från medicin
Samma problem har sedan länge varit välkänt inom medicinska vetenskaper. Patienter som vill prova en viss behandling kan exempelvis systematiskt skilja sig från patienter som inte vill prova behandlingen. När läkare sedan jämför sjukdomsutvecklingen för patienterna som tog medicinen och de som inte gjorde det är det därför svårt att veta om effekten orsakades av behandlingen eller ursprungliga skillnader mellan patientgrupperna.

Inom evidensbaserad medicin har man ofta lyft fram så kallade randomiserade kontrollstudier som en lösning på detta problem. I dessa experiment väljer forskarna slumpmässigt ut vilka patienter som får behandlingen och vilka patienter som inte får behandlingen, vilket eliminerar de systematiska skillnaderna mellan patientgrupperna.

På senare år har de allt större kraven om evidensbaserad policy lett till att randomiserade kontrollstudier blivit betydligt vanligare inom samhällsvetenskaper inklusive kriminologi.

"Evidens för effektivitet kan i allmänhet inte betraktas som definitiv utan att ytterst ha bekräftats i väl genomförda randomiserade kontrollstudier", skriver exempelvis den amerikanska organisationen Coalition for EvidenceBased Policy.

Kameror och polispatruller
år 2015 publicerades en randomiserad kontrollstudie om effekten av kameraövervakning där operatörer i realtid tittar på videon och kommunicerar med proaktiva polispatruller. Forskarna delade slumpmässigt in platser i försöksområden, dit polispatruller skickades om kameraoperatörerna såg att något inträffade, och kontrollområden, där ingen åtgärd infördes.

Resultatet av studien, som publicerades i Journal of Experimental Criminology, var att kameraövervakningen kombinerat med polispatruller minskade antalet våldsbrott med 48 procent och antalet ordningsbrott med 49 procent i försöksområdet jämfört med kontrollområdet.

En av forskarna bakom studien är Eric Piza, kriminolog vid John Jay Collage of Criminal Justice vid City University of New York, som den 26 april kommer till Sverige för att tala om sin forskning på Trygghetskamernas dag.

Andra metoder
Randomiserade kontrollstudier är dock fortfarande relativt ovanliga. Detta beror delvis på att det ofta är svårt för forskare att övertala aktörer att slumpmässigt införa kameraövervakning på vissa områden och inte andra. Den tidigare nämnda ESO-rapporten lyfter dock fram en annan metod för att undvika systematiska skillnader mellan försöksområdena och kontrollområdena: naturliga experiment.

"I dessa studier är strategin att så långt som möjligt efterlikna randomiserade experiment, som används inom exempelvis medicinsk forskning", står det.

ESO-rapporten identifierar tre naturliga experiment som undersöker effekten av kameraövervakning varav två utfördes under svenska förhållanden.

"Kamerorna har en avskräckande effekt, i synnerhet på planerad brottslighet som fickstölder", är rapportens slutsats från de tre naturliga experimenten.

FöR ANMäLAN TILL TRYGGHETSKAMERANS DAG, KLICKA HäR.