Henrik Olsson Lilja är advokat och delägare i advokatfirman Althin i Stockholm. Han har undervisat i juridik på Stockholms universitet och vid IHM Business School. Han skriver rättsutlåtanden för företag och myndigheter och arbetar för närvarande även med utredningen om villkorlig frigivning (Ju 2016:09) i egenskap av expert.

Under Almedalsveckan medverkar han i seminariet "Sverige – en guldgruva för internationella stöldligor" den 6 juli mellan 9:30 och 10:30. övriga medverkande är Anti Avsan, riksdagsledamot (M), Petra Stenkula, Polisen, Annika Brändström, vd SSF Stöld- skyddsföreningen, Mats Galvenius, vd Larmtjänst och Helene Petersson (S), ledamot i riksdagen och justitieutskottet. Hasse Aro är moderator och seminariet arrangeras av SSF Stöldskyddsföreningen och Larmtjänst.

Hur ser du på den gränsöverskridande brottsligheten? Märks det en ökning i antalet fall?
– Det blir allt vanligare med globala kopplingar. I och med att resandet ökar så etablerar även kriminella personer internationella nätverk. Vi ser fler villainbrott och bilstölder utförda av personer som sedan kanske håller sig utomlands.

– Ett annat exempel är terrormål där det handlar om personer som reser från Sverige för att begå brott utomlands. En ny typ av brott som jag arbetar med just nu.

– Det blir också allt vanligare att personer med olika kopplingar till Sverige lagförs för brott begångna utomlands, ett exempel är Rwandarättegången.

Vad innebär den här utvecklingen för dig som advokat?
– Det betyder att vi får resa mer och jobba i – och tillsammans med – andra länder. Ibland kan det då vara svårt för oss att värdera information från andra länders myndigheter. En fråga är om vi som advokater kan lita till exempel på polisuppgifter andra i länder? Det är inte alltid samma myndighetskultur som råder utomlands.

Vad säger du om bilden av att den organiserade gränsöverskridande brottsligheten ökar?
– Man kan ifrågasätta robustheten i det som förs fram av polis och andra i den här frågan.

– Ja, den internationella brottsligheten ökar. Men det finns nog en övertro på att den skulle vara så organiserad som det ofta framställs. Det finns visserligen organiserade brott, men den organiserade brottsligheten är nog inte så omfattande som den ibland framställs. Det verkar från mitt perspektiv ofta vara mer amatörmässig brottslighet det handlar om.

Vad säger du om den svenska offentlighetsprincipen och kritiken mot den när det gäller möjligheter att ta reda på många uppgifter om enskilda personer som sedan kan utsätts för brott med hjälp av offentliga uppgifter?
– Det är alltid en balansgång. Vi kanske går mer mot de principer som gäller i övriga Europa, det vill säga fler inskränkningar av offentliga uppgifter. Nu är det enkelt att ta reda på mycket om en person i Sverige: mantalsskrivning, fastigheter, bilar etc. Det är uppgifter som används av kriminella i vissa fall.

– Samtidigt tycker jag att vi har ett ganska bra klimat i Sverige med relativt stor öppenhet och transparens. Jag tror nog inte att det finns så stora möjligheter att inskränka detta alltför mycket i Sverige. Det är tveksamt om politiker och allmän opinion tycker att det vore bra. Men det här är säkert en fråga som kommer att debatteras i Almedalen och på andra ställen under den kommande tiden.

Text: Anders Ellqvist