Riksrevisionen har granskat hur polis och åklagare hanterar mängdbrott, det vill säga enklare brottsutredningar där förundersökningen leds av en polismyndighet. Exempel på mängdbrott är misshandel som inte är grov, ringa narkotikabrott och bostadsinbrott. Antalet mängdbrottsärenden inom polisen uppgår till omkring 1,1 miljoner per år. Många mängdbrott kräver inte så stora utredningsinsatser och bör kunna utredas snabbt.

Granskningen visar att beslutade åtgärder inom polisen inte fått genomslag. Det innebär att rutiner och arbetssätt varierar mellan polismyndigheterna när det gäller att till exempel vidta tidiga åtgärder, använda förenklade utredningsförfaranden och att leda förundersökningar. Granskningen visar också att mängdbrotten ofta får stå tillbaka till förmån för hanteringen av andra brott.

– Regeringen och myndigheterna har hittills inte gjort tillräckligt för att lösa problemen i hanteringen av mängdbrott. Det gäller inte minst polisen. Det är angeläget att det nu vidtas åtgärder som ger resultat, säger riksrevisor Eva Lindström.

Riksrevisionen menar att polisen måste säkerställa att beslutade åtgärder får genomslag i hela polisorganisationen. Även användandet av civila utredare bör utökas – det kan höja effektiviteten i mängdbrottshanteringen. Polisen bör också utveckla samverkan med Åklagarmyndigheten för att säkra kvaliteten på genomförda brottsutredningar. Regeringen bör överväga att begränsa polisens hantering av ärenden som inte avser brott, till exempel borttappade föremål.

Fakta
Med mängdbrott menas enklare brott som begås i större omfattning. Vanliga mängdbrott är tillgreppsbrott, skadegörelse och misshandel som inte är grov. Också trafikbrott, rattfylleri och ringa narkotikabrott räknas till mängdbrotten. Mängdbrott motsvarar 90 procent av alla ärenden hos polisen.