Igår bjöds det in till en öppen utfrågning i Riksdagen om utvecklingen mot ett kontantlöst samhälle. Där fick olika röster fick komma till tals och berätta om hur det kontantlösa samhället påverkar vardagen för privatpersoner, företag och föreningsliv.

En av de som talade på utfrågningen vad Björn Eriksson, ordförande för branschorganisationen Säkerhetsbranschen och initiativtagare till Kontantupproret. Han berättade om det avreglingsbeslut som för tio år sedan flyttande ansvaret för kontantförsörjningen från Riksbanken till affärsbankerna. Eftersom affärsbankerna tjänar pengar på kortköp, men inte kontantköp har detta lett till att de i allt större utsträckning minskat kontantförsörjningen.

– Det finns en viktig demokratiaspekt i frågan. Jag tycker att det är folkvalda och riksbanken som har det avgörande ordet om kontanterna – inte fyra större banker som så fort som möjligt försöker få ner kontantanvändandet, sade han.

Kontanter viktigt för krisberedskapen
Utöver demokratiaspekten framhöll Björn Eriksson kontanternas betydelse för samhällets krisberedskap.

– Om nu ett visst stort land bestämmer sig för att slå ut de elektroniska betalningssystemen. Vad gör vi då om vi inte har kontanter? återgår vi till byteshandel? I andra länder uppmanar myndigheter människor att planera för att ha kontanter hemma för det är ett betalningssystem som ytterst är förankrat.

Ett vanligt argument mot kontanter som betalningsmedel är att de är associerade med rån. Björn Eriksson menade dock att brott relaterade till elektroniska betalningsmedel är vanligare.

– Den stora volymen brottslighet ligger på kortsidan. Bankerna tjänar stora pengar på kort, men det blir också en samlingsplats för kriminalitet. Eftersom bankerna ersätter kunderna blir det en kostnad för dem, men den kostnaden är hemlig. Jag har en bestämd känsla av att det är ett ganska högt belopp, sade Björn Eriksson.

Avslutningsvis hade Björn Eriksson tre krav som bör ställas på bankerna och vid offentliga upphandlingar av deras tjänster.

– Vi har tre krav: (1) det bör vara ett krav på de som bedriver bankverksamhet att ha en lösning på kontantfrågan, (2) när man offentligt upphandlar tjänster bör man inte ta hänsyn till anbud till hur man hanterar kontanter och (3) förlust siffrorna för kortbedrägerier ska publiceras, avslutade han.