Straffbestämmelsen om olaga förföljelse tillkom för att öka skyddet mot stalkning. I jämförelse med tidigare studier av stalkning i Sverige har dock antalet anmälningar hittills varit ganska få. år 2012 registrerades drygt 900 anmälningar om olaga förföljelse och år 2013 knappt 800. De flesta anmälningar ledde inte till åtal och av de 265 åtalen 2011-2013, ledde endast hälften till en fällande dom.

– Det är viktigt att polis och åklagare uppmärksammar att det kan röra sig om upprepad utsatthet och att det kan finnas ett samband mellan olika anmälningar. Risken finns annars att en olaga förföljelse inte upptäcks, säger Kristina Jerre, utredare på Brå som påpekar att den här typen av brott ofta är svåra att utreda och bevisa.

Inte någon större inverkan
De nya reglerna i lagen om kontaktförbud har inte fått någon stor inverkan på användningen i praktiken. Andelen kontaktförbud som beviljas är fortfarande en tredjedel och fotboja har bara använts två gånger fram till och med 2014.

Att fotboja använts så lite beror dels på att lagen trädde i kraft innan den tekniska lösningen fanns på plats hos Polisen, dels på att kriterierna för att besluta om fotboja är så stränga att det möjliga antalet blir litet. Däremot har lagändringen som innebar fördubblad giltighetstid för kontaktförbud vid gemensam bostad, lett till ökad användning. Antalet beslut har stigit från 101 till 133 mellan år 2010 och 2013.

– ökningen är positiv, säger Sandra Larsson, utredare på Brå. Men trots det söker fortfarande tusentals kvinnor och deras barn skyddat boende varje år. Man behöver alltså lösa det kvarstående problemet med att ge kvinnor ett långsiktigt skydd i det egna hemmet.