Misstankerapporteringen till Finanspolisen speglar koncentrationen av krimi­nalitet i områdena och rimmar väl med polisens klassificering av utsatta och särskilt utsatta områden.

En genomgång av misstankerapporter med bäring på utsatta områden tyder på att penningtvätten ofta sker med enkla tillvägagångssätt. Jämfört med icke utsatta områden är det vanligare att misstankarna rör kontanter medan kryptovaluta förekommer mer sällan.

– Även om uppläggen är enkla så bedöms pengarna som tvättas huvudsakligen komma från grov och organiserad brottslig­het. Det är vanligt att personer i utsatta områden agerar kontomålvakter som slussar pengar vidare medan de slutliga mottagarna ofta finns utanför områdena, säger Magdalena Belin på Finanspolisen.

Utsatta områden är mer kontantintensiva än andra områden. Finanspolisens bedömning är att den högre kontantanvändningen är ett tecken på en kriminell ekonomi snarare än att enbart förklaras av vardags­ekonomin i områdena. Dels tycks kontantflödena drivas av en mindre och yngre grupp, dels handlar misstankar om penningtvätt i utsatta områden oftare om kontanter.

– Boende i utsatta områden har färre bankengagemang i storbankerna jämfört med riket i stort. Många har endast bankkonto och i den mån man har lån eller sparande hanteras det ofta på annat sätt. Även transaktioner till och från utlandet bedöms till stor del gå genom andra kanaler än storbankerna. Det beror troligen främst på att de boende nyttjar andra finansiella aktörer men behoven kan också delvis tillgodoses via informella tjänster utanför det finansiella systemet, säger Magdalena Belin.

Före­tag med adress i utsatta områden som förekommer i penningtvättsregistret är ofta verksamma i kända riskbranscher såsom restaurang, bygg, och städ. Stora kontant­insättningar i restaurangbranschen kan till exempel tyda på penningtvätt medan stora uttag inom bygg eller städ kan vara tecken på att man tar ut kontanter för att betala svarta löner, menar polisen.

Det finns också andra typer av verksamheter i utsatta områden som gör det möjligt för kriminella att tvätta pengar men som sällan upptäcks och rapporteras. Det kan vara varu­handlare, växlingskontor eller betaltjänst­ombud som antingen inte efterlever penningtvättsregel­verket eller bedriver en dold, helt illegal verksamhet.

Analysen visade att den typen av möjliggörare visser­ligen förekommer i rapporteringen till Finanspolisen men att penningtvättsmisstankarna nästan uteslut­ande gäller individer som nyttjar företagens tjänster, inte företagen i sig. Företagen kan vara motpart i en mängd miss­tänkta transaktioner med ett stort antal rapporterade personer utan att riskerna med själva företaget har uppmärk­sammats av de verksamhetsutövare där företaget är kund.

– Kontanter är fortfarande ett viktigt betalningsmedel inom vissa typer av brottslighet, inte minst i narkotikahandeln. Samtidigt bedöms mörkertalet i rapporteringen till Finanspolisen vara stort när det gäller företag som används för att tvätta pengar, bland annat genom att placera kontanta brottsvinster i det finansiella systemet. Det utgör en allvarlig sårbarhet i samhällets försvar mot penningtvätt, säger Magdalena Belin.