De senare åren har det varit stort fokus på hur skolan kan bidra till att förebygga brott. På regeringens uppdrag har Skolverket och Brå nu kartlagt den svenska skolans arbete med situationell brottsprevention. Situationellt brottsförebyggande arbete handlar om att förhindra eller försvåra att brott begås genom att förändra den aktuella platsen eller situationen där brott kan begås.

– Svenska skolor arbetar i relativt hög grad med flera typer av brottsförebyggande åtgärder. Men åtgärderna är inte alltid knutna till faktiska brottshändelser i den specifika skolan utan är ofta delar av ett större sammanhang. Bland de viktigaste och vanligast förekommande situationella åtgärderna ser vi att skolorna håller en hög vuxennärvaro bland eleverna, och även att de gör förändringar i rutiner och i själva skolmiljön, säger Thomas Furusten, utredare på Skolverket.

Arbetet kan utvecklas

Skolor i Sverige har problem med brott, i olika omfattning. Kartläggningen visar att ungefär hälften av huvudmännen inte har en tydlig bild av vilka åtgärder som behövs för att förebygga brott på deras skolor. Ännu färre har en tydlig bild av om de åtgärder som de vidtar har en reell brottsförebyggande effekt.

Kartläggningen visar också att det på många hålls krävs ett mer systematiskt och kunskapsbaserat arbete för att skolorna ska kunna sätta in rätt brottsförebyggande insatser. Det finns utrymme för att i högre grad förebygga lokala brottsproblem i ett situationellt perspektiv.

– Det sker brott på våra skolor. Därför är det positivt att se att så många skolor jobbar brottsförebyggande. Vi ser dock att det finns en möjlighet att förbättra träffsäkerheten och resurseffektiviteten i åtgärderna genom att skolorna kartlägger och ser över orsakerna till problemen innan åtgärder sätts in. Var, när och hur sker brotten, och av vem? Vilka förändringar kan göras för att förhindra att det händer igen? Det kan också behöva göras uppföljningar för att ta reda på om åtgärderna har haft önskad effekt, säger Annika Granath, utredare på Brå.

Samarbete med samhällsviktiga aktörer

Skolan står inte ensam i det brottsförebyggande arbetet. För att upptäcka och hjälpa barn och ungdomar i riskzon för kriminalitet eller annat normbrytande beteende har skolan stor hjälp av samordnade lokala resurser i samverkan med polis, kommun, socialtjänst och fritidssektorn. Kartläggningen belyser att det finns en stor skillnad mellan offentliga och enskilda huvudmän i tillgången till dessa samverkansresurser.

– Vi ser att det finns utvecklingsbehov i samverkan mellan exempelvis kommunen och skolorna. Kartläggningen visar också att enskilda huvudmän inte alltid inkluderas i den kommunala samverkan. Det är en ojämlikhet som behöver rättas till, och därför behöver samverkan med enskilda huvudmän prioriteras, säger Annika Granath.

Stora skillnader mellan hur huvudmän jobbar

Det brottsförebyggande arbetet skiljer sig även stort mellan olika huvudmän och olika skolor. Det är främst brottsutsatthet i skolornas närområde och olika förutsättningar i resurser såsom personal, ekonomi och elevsammansättning som avgör omfattningen av en skolas brottspreventiva arbete.

Kartläggningen visar också att många huvudmän och rektorer upplever vissa svårigheter och hinder i det brottsförebyggande arbetet på sina skolor. De uppger bland annat att skolornas ansvar och befogenheter är oklara, och att de själva har begränsad kompetens i att arbeta kunskapsbaserat med brottsprevention i skolan.

– Skolverket och Brå tar nu tillsammans fram ett metodstöd riktat till skolhuvudmän och rektorer för ett kunskapsbaserat arbete med brottsprevention. Stödet kommer bland annat att ge vägledning för hur åtgärder kan utformas för att förebygga lokala brottsproblem, säger Thomas Furusten.