Planering av civil beredskap handlar dels om att minska sårbarheter i samhället, dels om att förbereda sig för det som ändå händer, menar MSB. Att minska sårbarheter inkluderar att förebygga samhällsstörningar, stärka robustheten i samhällsviktig verksamhet och viktig infrastruktur. Att förbereda sig för samhällsstörningar och ytterst krig handlar bland annat om planering för att utveckla och stärka de förmågor som krävs för att hantera kriser och krig och för att säkra de viktigaste samhällsfunktionerna.

– Förmågeplanering innebär att vi tillsammans ställer oss ett antal frågor om vad som kan hända, vilka konsekvenser det får och hur vi kan hantera dessa. Ställer vi frågorna i god tid hinner vi bygga den förmåga som krävs för att förebygga eller minska de negativa konsekvenserna av en samhällsstörning, förklarar Annika Elmgart, chef för avdelningen för krisberedskap och civilt försvar vid MSB.

Vägledningen beskriver former för hur aktörerna gemensamt bör planera för att skapa förmåga på längre sikt. Processen bygger på en årlig cykel med fem steg; analysera ingångsvärden, identifiera beredskapsåtgärder, föra dialog om prioriteringar, leverera förslag på beredskapsåtgärder samt följa upp och analysera genomförda åtgärder.

– Fokus för vägledningen är de åtgärder som kräver samordning mellan beredskapsmyndigheter. Vägledningen riktar sig till de som arbetar med beredskapsplanering på en myndighet, men den kan även vara användbar för de med motsvarande roll inom en region eller kommun, säger Annika Elmgart.

Vägledningens process är i många delar ny verksamhet för myndigheterna. Den ska därför ses som en första version som uppdateras allteftersom. Vägledningen är en del av MSB:s uppdrag från regeringen att verka för att berörda aktörer samordnar sin planering av civil beredskap, samt genomför en övergripande planering.