– Den grova brottsligheten är ett växande problem som polisen behöver prioritera. Arbetet med särskilda händelser riktade mot grov brottslighet är resurskrävande samtidigt som det är oklart om händelserna ger effekt eller om effekten ens är möjlig att bedöma, säger riksrevisor Helena Lindberg.

Åtta av tio dödsskjutningar i Sverige sker i kriminell miljö, och en studie från Brå visar att Sverige ligger i topp i Europa när det gäller dödligt skjutvapenvåld. Andelen dödligt våld som begås med skjutvapen har nästan fördubblats under de senaste två decennierna, samtidigt som annat dödligt våld i samhället har minskat.

För att bekämpa grov brottslighet har Polismyndigheten under de senaste åren bland annat beslutat om ett antal så kallade särskilda händelser. En särskild händelse innebär en händelse som den ordinarie verksamheten inte är anpassad för och där Polismyndigheten måste planera, organisera eller leda sin verksamhet i särskild ordning. I de fallen får en polisregion, nationella operativa avdelningen (Noa) eller rikspolischefen besluta om särskild händelse. En kommenderingschef ansvarar för insatsen och bildar en temporär organisation vilken ofta bemannas med inlånade resurser eller specialistkompetens från andra delar av myndigheten.

Särskilda händelser kan vara i förväg kända, som till exempel ett presidentbesök, eller hastigt uppkomna, till exempel ett terrordåd.

Det finns flera indikationer på brister i Polismyndighetens arbete med särskilda händelser, både när det gäller huruvida det har haft effekt på kort och lång sikt samt om effekten ens är möjlig att bedöma, enligt Riksrevisionen.

Granskningen ska svara på om Polismyndighetens särskilda händelser är en effektiv ledningsform för att bekämpa grov brottslighet. Granskningen avser endast Polismyndighetens särskilda händelser, inte särskilda satsningar eller andra former av kraftsamlingar mot specifika problem som inte utgår från den särskilda ledningsform som särskilda händelser har.