Misshandel bland ungdomar, mätt både i utsatthet och delaktighet, har varit mindre vanligt under 10-talet än under 00-talet. Förekomsten av misshandel bland ungdomar ökade under andra halvan av 10-talet, men har åter blivit mindre vanligt de senaste åren, visar en kortanalys från Brå.

Nivån hittills under 20-talet är trots den tidigare ökningen fortfarande lägre än under 00-talet. När det gäller allvarlig misshandel stämmer utvecklingen i stort sett överens med utvecklingen av misshandel bland ungdomar totalt. Det är fler pojkar än flickor som utsätts för och begår misshandel. Nedgången är dock starkare bland pojkar än bland flickor.

Misshandelsbrott som 15–17-åringar är misstänkta för kännetecknas av att misshandeln till övervägande del inte är grov, att offret oftast är en pojke eller en man och att gärningspersonen och offret vanligtvis är bekanta med varandra. Brottsplatsen fördelar sig relativt jämnt mellan inomhus och utomhus. Hälften av misstankarna om misshandel med en 15–17-åring som misstänkt rör misshandel mellan ungdomar, det vill säga där misshandeln misstänkts ha begåtts av en 15–17-åring mot en annan ungdom i samma ålder. Könsuppdelade resultat visar att misshandeln huvudsakligen riktas mot en person av det egna könet. Grov misshandel är dubbelt så vanligt bland misstänkta pojkar jämfört med misstänkta flickor. Däremot är gärningspersonen och offret oftare bekanta med varandra när flickor misstänks för misshandel än när pojkar misstänks.

Data från NTU och NTU uppföljningsintervjuer visar att den demografiska och socioekonomiska bakgrunden bland ungdomar som utsätts för misshandel mer eller mindre liknar den för ungdomar i befolkningen generellt sett. Det gäller särskilt om de utsatta ungdomarna har svensk eller utländsk bakgrund och i vilken kommuntyp de bor. De skillnader som förekommer handlar om en svag överrepresentation av pojkar bland de utsatta och en övervikt av utsatta ungdomar som kommer från hushåll med låg disponibel inkomst. När utsattheten avgränsas till misshandel mellan ungdomar försvinner dock pojkarnas överrepresentation och utsattheten fördelas mer jämnt mellan könen. Könsuppdelade resultat visar att utsatta pojkar i högre grad än utsatta flickor bor i storstäder och storstadsnära kommuner, medan utsatta flickor i större utsträckning än utsatta pojkar bor i större städer och kommuner nära större stad. Vidare är den disponibla hushållsinkomsten lägre bland utsatta flickor än bland utsatta pojkar.

När det gäller de misstänktas bakgrund finns en tydlig överrepresentation av pojkar, ungdomar med utländsk bakgrund och ungdomar som bor i hushåll med som högst gymnasial utbildningsnivå, jämfört med ungdomar i normalbefolkningen. Dessutom är medianinkomsten i hushåll där misstänkta ungdomar bor ännu lägre än den där utsatta ungdomar bor. De könsskillnader bland misstänkta ungdomar som framkommer handlar om en något större andel utrikesfödda bland pojkar jämfört med flickor och en lägre hushållsinkomst bland flickor jämfört med pojkar.