– Justitiedepartementet som beställde rapporten ville veta mer om vilka sårbarheter som är förenade med en utveckling mot smarta städer, eftersom så många kommuner satsar på det. Vi valde att också undersöka vilka nyttor som skulle kunna finnas, för att kunna väga sårbarheter mot eventuella vinster, berättar forskaren Johan Bengtsson, den ena av rapportförfattarna.

Han har tillsammans med biträdande analytikern Lovisa Mickelsson genomfört en studie där personer som på olika sätt är involverade i ämnet har intervjuats, bland dem representanter för kommuner, forskningen och olika myndigheter. Rapporten delar upp sårbarheter i fem kategorier: tekniska, juridiska, organisatoriska, sociala samt sårbarheter relaterade till kris eller krig.

– En aspekt som var genomgående i svaren från respondenterna var sårbarhet som kan uppstå i samband med upphandlingar, säger Lovisa Mickelsson.

Då handlar det exempelvis om risken för att köpa in fel produkter eller tjänster, inlåsningseffekter och juridiska problem. Därför är också ett av råden från respondenterna att kommuner bör säkerställa just den egna upphandlingskompetensen, antingen i den egna organisationen eller i samverkan med andra.

– Det är mycket fokus på tekniska sårbarheter, men ju mer man bygger ut smarta lösningar desto tydligare kommer det bli med andra typer av sårbarheter. Exempelvis sociala i form av att nya lösningar kanske inte är tillgängliga för alla, säger Johan Bengtsson.

Ett annat råd som studiens respondenter lyfter fram är att i möjligaste mån integrera även nya smarta lösningar med det befintliga säkerhetsarbetet och anpassa organisationen efter det.

– Många påpekade också värdet av att själv testa i liten skala först, innan man rullar ut det stort. Det kan vara så att ett system som fungerat bra på en plats inte gör det överallt. Det är också viktigt att verkligen utvärdera de projekt som numera är genomförda i större skala, säger Johan Bengtsson.