Den svenska krisberedskapen hanteras bland annat av ett antal statliga myndigheter och finansieras då inom ramarna för deras ordinarie anslag. Dessutom innehåller statsbudgeten anslaget 2:4 Krisberedskap, som kan finansiera projekt för att stärka samhällets beredskap och förmåga att hantera allvarliga kriser.

Riksrevisionens granskning visar att det finns en stor risk för att sådana projektbidrag går till verksamhet som egentligen ska finansieras av myndigheternas ordinarie anslag.

Myndigheterna själva uppger att projektbidragen är viktiga och möjliggör insatser som annars inte skulle ha blivit av. Att finansiera myndigheternas beredskapsarbete med tillfälliga projektbidrag har dock en rad negativa sidoeffekter, bland annat att långsiktig planering försvåras när en stor del av beredskapsarbetet finansieras med projektbidrag och att vissa myndigheter har blivit helt beroende av projektbidragen för att utveckla krisberedskapen. Myndigheterna saknar också egna medel för att tillvarata resultaten av projekten, vilket riskerar att leda till att avsedda effekter uteblir, menar Riksrevisionen.

Riksrevisionen konstaterar vidare att det finns en förtroendeproblematik i att MSB har fått ansvar för att fördela bidraget till de ansökande myndigheterna, samtidigt som MSB också finansierar delar av sin egen verksamhet med pengar från samma anslag.