Ur ett säkerhetsperspektiv, eller ska vi säga hotperspektiv, fick 2021 en kickstart när Kapitolium i Washington stormades. Hur kan det vara möjligt i ett demokratiskt land på 2000-talet, att något sådant kan ske? Den politiska polariseringen i USA har ökat i över 40 år och den handlar inte längre bara om politiska sakfrågor utan om ideologiska grundfrågor.
En lång rad undersökningar, bland annat från Pew Research Institute, visar hur skillnaderna mellan människors uppfattning i synen på ekonomi, klimatförändringar, polis, pandemi, rättvisa och demokrati har ökat. Förhoppningsvis är stormningen av Kapitolium en väckarklocka som blir en nystart mot större enighet i landet.
Kan något liknande hända i Sverige? Jag tror inte det. Medieforskaren Peter M Dahlgren presenterade nyligen en avhandling där han har undersökt om den svenska politiska politiseringen har förändrats sedan 80-talet och om polariseringen kan sägas ha ökat med tillgången till fler informationskällor.
Enligt Dahlgren finns få tecken på att polariseringen skulle ha ökat i Sverige. Att många upplever en ökning, tror Dahlgren beror på att de som har störst åsiktsskillnader är de som syns i medierna. Mediernas fokusering på konflikter ger sålunda en missvisande bild. Polarisering i sakfrågor har alltid funnits och en viss nivå av polarisering är helt normal i en demokrati, enligt Dahlgren.
Det som däremot ökar är hot och våld mot politiker. Nyligen presenterade SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, en studie som FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, tagit fram, om hot och våld i digitala miljöer. En riktigt sorglig läsning där resultatet visar att var femte kommentar som handlar om en kommunstyrelseordförande, innehåller hat, hot eller kränkningar. Kommentarerna handlar sällan om en politisk sakfråga utan om direkta personangrepp. Kvinnor är mer utsatta än män.
Brottsförebyggande rådet gör vartannat år undersökningar av den totala hotbilden mot politiker i Sverige och var tredje folkvald, uppger att det har blivit utsatta för hot eller våld under det senaste året.
Detta är ett hot mot demokratin och även om vi inte är lika polariserat som USA, måste vi värna demokratin, varje dag.
Men hot drabbar inte bara politiker. Personer som tvingas att leva med så kallad skyddad identitet i Sverige, har kraftigt ökat. En av anledningarna tros vara en ökad utsatthet för bland annat poliser och åklagare, som i sina yrken riskerar att stöta på hot, våld och trakasserier.
Det är otroligt allvarligt när människor tvingas att leva med skyddad identitet. Polisens bedömning är i de fall detta beviljas, att människor annars riskerar sina liv. För familjer som tvingas leda med skyddade uppgifter blir enkla och självklara saker som att betala räkningar via internetbank, att ha barnen uppskrivna i klasslistan, att använda Facebook eller Instagram eller att vara med på ett foto från en födelsedagsfest, omöjliga. Det är med andra ord ingen önskvärd situation och det är därför också viktigt att alla myndigheter och institutioner inte medverkat till att personerna inte röjs.
I det här numret av tidningen lyfter säkerhetsexperten Dick Malmlund frågan om huruvida medier ska få röja känsliga personuppgifter som leder till att människor med skyddad identitet kan spåras. Här står yttrandefriheten mot den enskildes intresse att skydda sig mot allvarliga hot. Hur hanteras sådana här frågor och vad är tillåtet idag? För svaren på dessa frågor står Ola Sigvardsson, Allmänhetens Medieombudsman (MO) och yttrande- frihetsexperten Nils Funcke. Intressant läsning.
Slutligen hoppas jag att vi alla tar vårt ansvar, för att få bukt med pandemin, men också för att minska polarisering och värna demokratin genom goda samtal där vi möter varandra med respekt.