Våldsprevention i skolan i fokus på årets sista SNOS-möte

Susanne Tidestrand, utbildad lärare och samordnare för våldsprevention och våldsbejakande extremism vid Utbildningsförvaltningen i Stockholms stad, beskriver sitt uppdrag som både komplext och helt nödvändigt:

— Jag jobbar med någonting som heter våldspreventivt arbete – och jag är en av få som har den funktionen i staden, inledde Susanne med att säga.

Grunden för arbetet är tydlig: våld går att förebygga – om vi gör det tillsammans.

Värdegrund som vardagsarbete

De nationella läroplanernas kapitel 1 och 2 utgör basen för skolans våldspreventiva uppdrag. Här återfinns krav på att värna mänskliga rättigheter, arbeta för jämställdhet, motverka diskriminering och forma trygga lärmiljöer.

Men att omsätta detta i praktiken är en stor utmaning. Susanne beskriver det som en väv som varje skola måste skapa utifrån sina förutsättningar:

— Kapitel ett och två, de ska ju liksom sippra ner och alla ska bidra. Det här är ett väldigt komplext arbete, förklarade Susanne.

Eftersom det inte finns ämneslärare i exempelvis jämställdhet eller demokrati behöver alla vuxna i skolan ta ansvar för helheten – från fritidshem till klassrum.

Ökande våldsanvändning bakom arbetet med våldsprevention

Det våldspreventiva arbetet i Stockholm tog fart när flera skolor noterade en ökning av våld bland yngre elever. Susanne beskriver hur detta blev en vändpunkt:

— Vi kunde se att våldet ökade bland de yngre eleverna, och vi började fundera på om vi kunde göra något innan våldet kom.

Barns utsatthet för allvarligt våld är dessutom betydligt vanligare än många tror. Var tredje kvinna och var fjärde man rapporterar utsatthet för allvarligt våld under barndomen. Konsekvenserna sträcker sig långt in i vuxenlivet och påverkar både hälsa och skolprestationer.

Ett könat våld – och en normutmaning för skolan

Våld i stort är starkt kopplat till kön: män är överrepresenterade både som offer och som förövare. Självmordsstatistiken, drunkningsolyckor och våldsbrott pekar alla i samma riktning.

— Det här är ju också en jämställdhetsfråga. Det handlar inte bara om löner, utan om hur normer påverkar risker, våld och hjälpsökande, förklarade Susanne

Skolan blir därmed en viktig arena för att arbeta med normer kring maskulinitet, relationer och konflikthantering.

WHO:s strategier – och varför MVP blivit centralt

Världshälsoorganisationen WHO lyfter sju strategier för att förebygga våld globalt. Flera av dessa ligger inom skolans mandat: utveckla livskunskaper, främja jämställdhet och förändra normer som stödjer våld.

En amerikanskt inspirerad metod som vuxit fram i Stockholm är MVP – Mentorer i våldsprevention där elever tränas i att identifiera riskbeteenden, utmana normer och agera som positiva förebilder.

Metoden valdes inte av en slump. Som Susanne uttrycker det:

— Det finns evidens att om man jobbar strukturerat så kan vi minska våldet.

Samverkan är nyckeln

Det våldspreventiva arbetet är större än skolan själv. Samverkan sker med socialtjänst, polis, fritidsverksamhet, civilsamhälle och vårdnadshavare. Flera stadsdelar erbjuder dessutom föräldrastödsprogram – en av WHO:s rekommenderade strategier.

Susanne sammanfattar det så här:

— Vi alla behöver bidra. Skolan kan inte göra allt, men skolan kan göra mycket.

Detta samarbete gör det möjligt att fånga upp risker tidigt, skapa sammanhang och bygga skyddsnät för elever som behöver stöd.

Förändring är möjlig

Under presentationen lyftes historiska svenska exempel kring trafiksäkerhet, nikotinanvändning och folkhälsa som visar hur normer och beteenden faktiskt kan förändras över tid. Att barnadödligheten i trafiken minskat dramatiskt eller att rökning minskat visar att samhällen som mobiliserar kan skapa stora resultat.

Susanne återkommer till denna hoppfullhet:

— Man kan se att om man jobbar strategiskt och hjälps åt kan vi faktiskt göra skillnad.

Vägen framåt

Våldsprevention är ingen tillfällig insats utan en långsiktig strategi. För att skapa hållbara resultat behöver skolor fortsätta utveckla arbetet med: