– Vi vill bland annat ta reda på om Polismyndigheten kommit närmare medborgarna och förbättrat sina resultat, och om den interna styrningen effektivt bidrar till detta, säger riksrevisor Christina Gellerbrant Hagberg.

År 2015 slogs de 21 länspolismyndigheterna, Statens kriminaltekniska laboratorium och Rikspolisstyrelsen ihop till en sammanhållen myndighet. Den består av 9 nationella avdelningar (1 operativ, 1 forensisk och 6 stödavdelningar) och 7 polisregioner. Regionerna är indelade i 27 polisområden, som i sin tur är uppdelade i 96 lokalpolisområden.

Reformen skulle bland annat ge polisen en tydligare styrning, mer effektivt resursutnyttjande, större flexibilitet och stärkt förmåga att både ingripa mot och utreda brott och ordningsstörningar.

Flera granskningar, utredningar och analyser indikerar dock att intentionerna inte har nåtts fullt ut. Bland annat har det förekommit återkommande problem med styrning och uppföljning, och det finns indikationer på att intentionerna med ett mer flexibelt resursutnyttjande inte har förverkligats, skriver Riksrevisionen.