Under senare år har den organiserade brottsligheten kommit att fokusera alltmer på ersättningar från de offentliga välfärdssystemen och från försäkringsföretagen, i syfte att tillgodogöra sig ersättning på falska grunder. Kostnaden för felaktiga ersättningar har ökat under en längre tid och uppskattas i dag till närmare 20 miljarder kronor om året, där försäkringsbedrägerierna beräknas till mellan 3,5 och 7 miljarder, skriver Lindenius och Galvenius.

De pekar ut tre punkter där det offentliga kan samarbeta med privata försäkringsföretag för att bekämpa välfärdsbrott: samarbete, bredare definitioner och informationsutbyte.

Apropå samarbete skriver Lindenius och Galvenius: ”Försäkringsbranschen arbetar aktivt med kontroller för att bekämpa bedrägerier, men den begränsade tillgången till information från våra myndigheter, regioner och kommuner är en utmaning. Till exempel skulle information från Försäkringskassan eller regionerna om läkare som missköter sig vara relevant för försäkringsföretagen att ta del av, då de utgör ett växande problem genom att det ställs ut felaktiga läkarintyg”.

De avslutar debattartikeln så här: ”Försäkringsbranschen är redo att spela en aktiv roll i kampen mot välfärdsbrottslighet. Det är nu upp till samhället och våra politiker att skapa de nödvändiga förutsättningarna för ett mer omfattande samarbete mellan offentliga aktörer och försäkringsföretag. Endast genom att samarbeta kan vi effektivt bekämpa välfärdsbrott och ytterst skydda samhällets resurser”.