Under de senaste fem åren har endast 15 procent av polisanmälda försäkringsbedrägerier lett till åtal och 2 procent till strafföreläggande. Granskningen, som pågått under hela 2024, syftade till att förstå varför en så liten andel av försäkringsbolagens polisanmälningar leder till åtal eller annan form av lagföring.

– Försäkringsbolagen polisanmäler enbart ärenden som genomgått en noggrann utredning och där det alltid finns en identifierad misstänkt gärningsperson. Att endast 15 procent leder till åtal är en anmärkningsvärt låg siffra, säger Mats Galvenius, vd på Larmtjänst.

Resultatet visade att 46 procent av besluten var felaktiga, 27 procent var orimliga och endast 27 procent bedömdes vara rimliga. Det innebär att hela 73 procent av de granskade nedläggningsbesluten var felaktiga eller orimliga, menar Larmtjänst.

Vid granskningen har Larmtjänst noterat rimliga nedläggningsbeslut, bland annat när det polisanmälda brottet har preskriberats. Granskningen visar samtidigt att en betydande andel av nedläggningsbesluten är fattade på orimliga eller felaktiga grunder.

– Exempelvis hänvisar Polismyndigheten ofta till att det saknades "bearbetningsbara spaningsuppslag", trots att det alltid fanns en misstänkt gärningsperson, det vill säga försäkringstagaren, säger Mats Galvenius.

"I andra fall användes motiveringen att "fara för brottets fullbordan inte förelegat" med hänvisning till att försäkringsbolagens utredningsverksamhet borde förhindra att bedrägeriet skulle kunna genomföras. Detta är en uppenbart orimlig nedläggningsgrund eftersom endast en begränsad andel av alla försäkringsärenden genomgår sådan utredning. Till kategorin felaktiga nedläggningsbeslut har Larmtjänst räknat beslut där Polismyndigheten motiverat beslutet med att åtal för brottet inte kommer att ske med hänvisning till möjligheten till åtalsunderlåtelse. Det är en bedömning som endast åklagare bör göra, inte Polismyndigheten", skriver Larmtjänst.