Lennart Person, talesman Swelarm

Kameraövervakning förebygger brott, menar Lennart Person. Kameraövervakning är ett utomordentligt verktyg för att upptäcka och förebygga brott och bidra till trygghet samt besparingar för såväl offentliga som privata verksamheter. Därför är den osakliga rapporteringen kring kameraövervakning oroväckande. Särskilt i en tid då regeringens utredningsgrupp är inne i sitt slutarbete med sin översyn av lagen om allmän kameraövervakning.

På Dagens Nyheters framsida den 23 september 2009 var rubriceringen ”Kameror avskräcker inte från våldsbrott”. Med en BRÅ-rapport som bas beskrivs kameraövervakningens effekt på våldsbrott i Landskrona. Artikelförfattaren drar slutsatsen att övervakningskamerorna inte har någon brottspreventiv effekt. Man bläddrar snabbt fram till uppslaget där rubriken har sju spaltsbredd och förkunnar ”Fler kameror minskar inte brotten”. Plötsligt bibringas läsaren uppfattningen att kamerorna är värdelösa som brottsförebyggande verktyg.

Det finns inget belägg för den stora rubriken, förutom att Madeleine Blix, utredare vid Brå, lite vagt säger att ”det är svårt att visa att kamerabevakningen förebygger brott i stadskärnor”. Menar hon då våldsbrott eller menar hon brott i största allmänhet?

Än värre blir det med den feta bildtexten över tre spalter som säger ”I Landskrona har brotten ökat sedan övervakningskamerorna har satts upp”. Plötsligt kan man tolka det som att kameraövervakning t o m befrämjar brott!

Det kan inte hjälpas, men DN-artikeln känns som ett led i en politisk agenda som i det här fallet företräds av tidningen eller journalisten Simon Andrén. Såvida det inte handlar om ren inkompetens.

Nu ska det sägas att alla kameraanläggningar inte är bra. En ej fackmannamässigt utförd installation av ett övervakningssystem kan innebära obrukbara bilder. Därför bör man anlita företag, som levererar anläggningar utförda enligt gällande normer, SSF 1060, utgivna av Svenska Stöldskyddsföreningen i samarbete med branschföreningen Swelarm.

I fallet med Landskronas stadskärna handlar det om ett övervakningssystem som knappt har nyttjats av polisen då de har varit osäkra på hur och när det ska användas. Endast några få gånger har man har man begärt in inspelade bilder och dessvärre har bildkvaliteten varit allt för dålig vid dessa tillfällen. Man kan dra slutsatsen att systemet varken har varit bra eller har använts rätt.

Kameraövervakningens preventiva effekt på just våldbrott i en stadskärna, såsom i Landskrona, ger knappast något underlag för att bedöma övervakningskamerornas brottsförebyggande effekt i allmänhet. Våldsbrott i stadskärnor är vanligen förorsakad av tillfälligheter där omdömeslöshet till följd av drog- eller alkoholmissbruk gör det svårt att nå med avskräckande kameraövervakning. Däremot kan övervakningskameror, kopplade till någon form av åtgärdsservice, upptäcka händelser tidigt så att väktare och polis snabbt kan vara på plats för avbryta pågående gärning. Inspelat bildmaterial har i många fall lett till att gärningsmän har identifierats och gärningsmän kunnat gripas och lagföras. Detta händer varje dag. Kameran har då gjort sin nytta, men det framkommer naturligtvis inte i någon statisti

DN-artikeln är inget undantag när det gäller misskreditering av kameraövervakning. När BRÅ 2008 publicerade en märkligt spretig metaanalys om kameraövervakningens brottspreventiva effekter, blev massmedias tolkningar att kameraövervakningen hade ingen eller mycket marginell effekt på brottsligheten. Läste man däremot säkerhetsbranschens facktidning, Detektor, gavs en helt annan bild, utifrån samma metaanalys. Där angavs nämligen den genomsnittliga brottsminskningen där kameraövervakning hade utvärderats (BRÅ-rapporten avsåg offentliga platser) till 16 procent. Erik Grevholm, samordningschef på Brå, intervjuades och framhöll att ”det är högst påtagligt att kameraövervakning har en positiv effekt som brottsförebyggande åtgärd”.

På ren svenska tolkar många medier statistik som fan läser bibeln. Kameraövervakning är brottsförebyggande.

Det blir alldeles påtagligt om man granskar siffror kring skadekostnader. I Malmö kommun finns skadekostnadsstatistik från före och efter kamerainstallationerna på 13 skolor. De visar på en besparing motsvarande 3,4 miljoner kronor i minskade skadekostnader om man jämför sista året utan kameraövervakning med första året med kameraövervakning. Man kan helt säkert säga att investeringen ca 5,2 miljoner är återbetalad många gånger om på fem år, något som kommer samhället och skattebetalarna till godo. Till detta ska adderas färre driftstörningar i verksamheten till följd av den reducerade vandaliseringen och en avsevärt mycket bättre studiemiljö för elever och lärare. Liknande erfarenheter finns i flera andra skolor.

Att integritetsproblematiken är överdriven vittnar en Demoskop-undersökning, nyligen utförd på uppdrag av Stöldskyddsföreningen. Där framgår att 90 procent av landets gymnasieelever skulle tillåta kameraövervakning på den egna skolgården och på vissa platser inomhus i skolan, om det inspelade materialet hanteras på ett kontrollerat sätt. 70 procent av föräldrar till gymnasieelever skulle tillåta kameraövervakning på den egna arbetsplatsen under motsvarande förutsättningar. I nästan alla undersökningar kring kameraövervakning är majoriteten positiv eftersom trygghetsfaktorn väger tungt.

Låt inte en osaklig medierapportering och politiska utspel kring kameraövervakning resultera i en åtskruvning av lagen om kameraövervakning med minskad trygghet och fler ouppklarade brott som resultat.

Lennart Person, talesman för branschorganisationen SWELARM, oroas över osaklig medierapportering kring kameraövervakning.

www.securityuser.com/konferens/konferens_program.asp